Här kör vi påsklov hela veckan lång.
Morgondagen är vigd åt att åka in till närmaste större staden och ta hål i öronen på Trean. Tvåan också, om han väljer och vågar att göra så. Trean är lite pirrig men peppar sig själv att smärtan är övergående.
I förrgår så hade vi en så häftig kväll tillsammans.
Fyran var nattad och Femman låg i min famn och sov.
Vi andra satt uppe och åt påskgodis och kom på något vis in på ämnet mens...Trean - som trots att hon bara är nyss fyllda sju - visste mycket väl vad det var och innebar trots att vi ännu inte hunnit prata om det. Det resulterade i att pubertet diskuterades och Ettan klev liksom in och tog över och sa "Mamma, det här kan nog jag förklara bättre" eller "Det här vet nog jag mer om" när han till exempel skulle berätta för Tvåan hur det kan vara för killar och vad som händer.
Vi pratade och fnissade och lyssnade och frågade och pubertet ledde till kompisar, lögner, hemligheter. Vad är en bra hemlighet och vad är en dålig?
Och jag sade att vad än någon kompis eller vuxen har sagt om att de inte får berätta för någon, så för sin mamma/mig, så är det ALLTID okej att berätta en hemlighet. För den hemligheten stannar hos mig. Vilket den verkligen verkligen gör. Om det inte är något som är farligt eller brottsligt osv. Då behöver jag berätta det vidare, för det är mitt ansvar som vuxen.
Vi pratade om vikten av att säga nej och att respektera ett nej.
Vi pratade om känslor.
Och Ettan sade något så fint, fast jag tror inte att han tänkte på det själv hur fint det var.
Men han skulle säga något angående kroppen och snoppen vid pubertet och sade något i stil med: "om Tvåan blir kär i en tjej eller en kille. För vi kan ju faktiskt inte veta om han gillar killar eller tjejer". Och han sade det så himla naturligt och lättsamt. Bara som "jaha" med ett ryck på axlarna. Mina sköna Ungar, jag är så rackarns stolt!
Så vi avhandlade även olika slags sexualitet.
Vilka svärord som är okej att säga och inte.
Att ordet h**a INTE är okej. Vare sig på skolgården eller i jargongen med kompisar - irl eller vid dataspel.
Alltså, det mesta satt jag nästan bara och lyssnade.
Tog in allt de delade med varandra.
Hur de berättade för varandra, lyssnade, frågade, lärde ut.
Jag flikade in vissa saker ur andra aspekter och styrde kanske in på en del viktiga frågor som jag tyckte var bra att ta upp när vi "ändå höll på".
Men det mesta var helt och hållet upp till mina Kids.
Tvåan sade sedan vid nattningen att: "Mamma, kan vi inte sitta och prata imorgon kväll igen."
Och jaaa, jag vill också sitta och prata.
Många många kvällar.
Och som Ettan konstaterade, att Tvåan och Trean kanske ännu är lite för små för vissa ämnen. Men de kommer ändå att få höra saker och lära sig på skolgården och tiden går så snabbt så det är bra att bollen är i rullning och att de vet att ingenting är konstigt eller tabu att fråga om eller prata om.
Ja wow vilken härlig kväll.
Så här skrev jag på min fb-status - fast privat för jag vill inte lämna ut dem där ifall i alla fall Äldsta tycker det känns pinsamt.
"Jag har så förunderligt fantastiska Barn.
Efter en intensiv kompiskalasdag med efterfest och bus, så landade vi i soffan efter middagen. Godisskål och sååå mycket skratt.
Och samtal om allt mellan himmel och jord. Sådana där viktiga samtal. Om pubertet, känslor, kompisar, hemligheter och lögner.
Och hur de delade med sig till varann. Av kunskaper och erfarenheter. Från äldst till yngre och vice versa. Vilka underbara Ungar jag har ynnesten och äran att få följa på deras vägar Smiley heart
Vilken helt fantastisk kväll!!
Mina fina fina fina allra bästaste Underbaringar "
