Djupa kvällssamtal

Här kör vi påsklov hela veckan lång.
Morgondagen är vigd åt att åka in till närmaste större staden och ta hål i öronen på Trean. Tvåan också, om han väljer och vågar att göra så. Trean är lite pirrig men peppar sig själv att smärtan är övergående.

I förrgår så hade vi en så häftig kväll tillsammans.
Fyran var nattad och Femman låg i min famn och sov.
Vi andra satt uppe och åt påskgodis och kom på något vis in på ämnet mens...Trean - som trots att hon bara är nyss fyllda sju - visste mycket väl vad det var och innebar trots att vi ännu inte hunnit prata om det. Det resulterade i att pubertet diskuterades och Ettan klev liksom in och tog över och sa "Mamma, det här kan nog jag förklara bättre" eller "Det här vet nog jag mer om" när han till exempel skulle berätta för Tvåan hur det kan vara för killar och vad som händer.
Vi pratade och fnissade och lyssnade och frågade och pubertet ledde till kompisar, lögner, hemligheter. Vad är en bra hemlighet och vad är en dålig?
Och jag sade att vad än någon kompis eller vuxen har sagt om att de inte får berätta för någon, så för sin mamma/mig, så är det ALLTID okej att berätta en hemlighet. För den hemligheten stannar hos mig. Vilket den verkligen verkligen gör. Om det inte är något som är farligt eller brottsligt osv. Då behöver jag berätta det vidare, för det är mitt ansvar som vuxen.
Vi pratade om vikten av att säga nej och att respektera ett nej.
Vi pratade om känslor.

Och Ettan sade något så fint, fast jag tror inte att han tänkte på det själv hur fint det var.
Men han skulle säga något angående kroppen och snoppen vid pubertet och sade något i stil med: "om Tvåan blir kär i en tjej eller en kille. För vi kan ju faktiskt inte veta om han gillar killar eller tjejer". Och han sade det så himla naturligt och lättsamt. Bara som "jaha" med ett ryck på axlarna. Mina sköna Ungar, jag är så rackarns stolt!

Så vi avhandlade även olika slags sexualitet.
Vilka svärord som är okej att säga och inte.
Att ordet h**a INTE är okej. Vare sig på skolgården eller i jargongen med kompisar - irl eller vid dataspel.

Alltså, det mesta satt jag nästan bara och lyssnade.
Tog in allt de delade med varandra.
Hur de berättade för varandra, lyssnade, frågade, lärde ut.
Jag flikade in vissa saker ur andra aspekter och styrde kanske in på en del viktiga frågor som jag tyckte var bra att ta upp när vi "ändå höll på".
Men det mesta var helt och hållet upp till mina Kids.

Tvåan sade sedan vid nattningen att: "Mamma, kan vi inte sitta och prata imorgon kväll igen."
Och jaaa, jag vill också sitta och prata.
Många många kvällar.
Och som Ettan konstaterade, att Tvåan och Trean kanske ännu är lite för små för vissa ämnen. Men de kommer ändå att få höra saker och lära sig på skolgården och tiden går så snabbt så det är bra att bollen är i rullning och att de vet att ingenting är konstigt eller tabu att fråga om eller prata om.

Ja wow vilken härlig kväll.
Så här skrev jag på min fb-status - fast privat för jag vill inte lämna ut dem där ifall i alla fall Äldsta tycker det känns pinsamt.

"Jag har så förunderligt fantastiska Barn. 
Efter en intensiv kompiskalasdag med efterfest och bus, så landade vi i soffan efter middagen. Godisskål och sååå mycket skratt. 
Och samtal om allt mellan himmel och jord. Sådana där viktiga samtal. Om pubertet, känslor, kompisar, hemligheter och lögner.
Och hur de delade med sig till varann. Av kunskaper och erfarenheter. Från äldst till yngre och vice versa. Vilka underbara Ungar jag har ynnesten och äran att få följa på deras vägar Smiley heart
Vilken helt fantastisk kväll!!
Mina fina fina fina allra bästaste Underbaringar "

BFF

Om min hals hänger ett BFF-halsband.

Ungarna fick småpresenter idag och i Treans var det en Violettatidning som inkluderade två halsband. På vardera berlocken stod det BFF.

Trean jublade och sade genast: "Åh då skall S få den ena, för hon älskar Violetta."

...men en stund senare så kom hon in till mig i köket och sade: "Den här skall du få!! För du är min bästa vän." och så hängde hon smycket runt min hals.

Åååh min älskade lilla stora Gullepluttan, jag är så tokkär i dig.

Lite skoj var det också med Fyrans present.

Varje dag i två veckors tid så har hon stannat till precis innanför dörren på ica och klappat på en av Nallebjörnarna som funnits i Alla-hjärtans-ståndet. Så tänkte hon göra även idag...MEN alla björnar var slut!!! Åh vilken besvikelse när hon konstaterade att "Määäh ingen björn kvar??!!"

...bara det att jag hade köpt den nästsista redan igår... Så det blev glada miner när hon packade upp det lilla prickiga paketet efter middagen.

En lugn dag för övrigt. 

Lite babbelfika och Ungarna fick leka en stund.

Annars en lugn hemmahelg.

Planen var från början en bortahelg, men med senaste tidens sjukor som bara gått runt och runt och runt och som kulminerade i slemhostekräkningar för Femman, öroninflammation hos Trean, feber för Fyran och begynnande slemhosta hos Tvåan... så vågade jag inte boka biljetter för att åka 9 timmar enkel resa med tåg/buss till ett dop. Jag var såååååååå lyckligt glad över att bli tillfrågad om jag ville bli fadder åt de mest ljuvliga små tvillingar, men det gick bara inte att resa dit. Men så kan det vara. Livet kommer emellan. Det är tur att familjen har några barn allaredan de också, så de förstod.

Idag fick vi även hemleverans av kläder via mormor. Morbrors flickvän har en givmild mamma och småsyskon som rensat sina garderober. Och de hade frågat lite försiktigt om Trean kanske behövde och ville ha?

Självklart svarade jag, så idag kom mormor fullastad med flera papperskassar.

Och WOW vilka kläder!!

De såg helt sprillans nya ut och Trean blev sååååååå himla fin. För att inte tala om STOR.

Gu' hon växte flera centimeter och månader på en sekund.

Riktigt coola och tuffa men samtidigt mjuka och sköna kläder att leka och spralla runt i.

Oj så glad hon blev.

Och jag blev så där lyckligt tacksam och rörd över att bli tänkt på.

...för det kanske inte är så himla roligt för Trean att ärva precis allt av sina två Storebröder...de är inte så inne på paljettshorts och glitterstrumpbyxor. De har sina egna stilar - utan att bry sig om vad som är trendigt eller inne på skolan - men även Trean har sin egna smak. Och den sammanföll väldigt väl med kassarnas innehåll.

Tusentusentusentack från djupet av mitt hjärta.

Trean konstaterade på fullt allvar:

"De här kläderna kommer jag behålla för alltid. Jag kommer spara dem till mina barn. Och när de blir vuxna kan de ge till sina barn..."

Sedan ringde hon morbror och hans tjej och tackade.

Och nu kan Treans gamla kläder gå till andra som behöver, både i vår omgivning och till andra.